1878-1935 Kasimir Malevich Gallery In 1904, after the death of his father, he moved to Moscow. He studied at the Moscow School of Painting, Sculpture and Architecture from 1904 to 1910 and in the studio of Fedor Rerberg in Moscow (1904?C1910). In 1911 he participated in the second exhibition of the group Soyuz Molodyozhi (Union of Youth) in St. Petersburg, together with Vladimir Tatlin and, in 1912, the group held its third exhibition, which included works by Aleksandra Ekster, Tatlin and others. In the same year he participated in an exhibition by the collective Donkey's Tail in Moscow. By that time his works were influenced by Natalia Goncharova and Mikhail Larionov, Russian avant-garde painters who were particularly interested in Russian folk art called lubok. In March 1913 a major exhibition of Aristarkh Lentulov's paintings opened in Moscow. The effect of this exhibition was comparable with that of Paul Cezanne in Paris in 1907, as all the main Russian avant-garde artists of the time (including Malevich) immediately absorbed the cubist principles and began using them in their works. Already in the same year the Cubo-Futurist opera Victory Over the Sun with Malevich's stage-set became a great success. In 1914 Malevich exhibited his works in the Salon des Independants in Paris together with Alexander Archipenko, Sonia Delaunay, Aleksandra Ekster and Vadim Meller, among others. It remains one of the great mysteries of 20th century art, how, while leading a comfortable career, during which he just followed all the latest trends in art, in 1915 Malevich suddenly came up with the idea of Suprematism. The fact that Malevich throughout all his life was signing and re-signing his works using earlier dates makes this u-turn in his artistic career even more ambiguous. Be that as it may, in 1915 he published his manifesto From Cubism to Suprematism. In 1915-1916 he worked with other Suprematist artists in a peasant/artisan co-operative in Skoptsi and Verbovka village. In 1916-1917 he participated in exhibitions of the Jack of Diamonds group in Moscow together with Nathan Altman, David Burliuk and A. Ekster, among others. Famous examples of his Suprematist works include Black Square (1915) and White on White (1918). In 1918 Malevich decorated a play Mystery Bouffe by Vladimir Mayakovskiy produced by Vsevolod Meyerhold. Malevich also acknowledged that his fascination with aerial photography and aviation led him to abstractions inspired by or derived from aerial landscapes. Harvard doctoral candidate Julia Bekman Chadaga writes: ??In his later writings, Malevich defined the 'additional element' as the quality of any new visual environment bringing about a change in perception .... In a series of diagrams illustrating the ??environments' that influence various painterly styles, the Suprematist is associated with a series of aerial views rendering the familiar landscape into an abstraction..." (excerpted from Ms. Bekman Chadaga's paper delivered at Columbia University's 2000 symposium, "Art, Technology, and Modernity in Russia and Eastern Europe").  Related Paintings of Kasimir Malevich :. | Self-Portrait | Bather | The Half-length wear a yellow shirt | The house in yellow of View | A Peasant at the farm |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Conrad Faber von Kreuznach
painted Portrait of Johann von Glauburg in 1545
Adolf Hitler
1913 by Adolf Hitler